Historia om den makedonska föreningen (del 2)

VARFÖR MAKEDONISK FÖRENING I STOCKHOLM?

Makedonierna i Stockholm träffar vi, redan på sextiotalet av förra seklet. De, så få i antal och utspridda över den brädda Stockholm, var nästan omärkbara. De kom med tankarna att stanna tillfällig, arbeta, tjäna pengar och sedan återvända till hemlandet. Man tillbringade all tid på jobbet och hade ofta två jobb. Någon fritid för umgänge fanns inte.

Vänlig kväll i klubbens lokaler

Makedonierna ökade kraftigt på 70-talet då när hela familjer flyttade, och därmed kom behovet av mer frekvent umgänge, liksom behovet och möjligheterna att behålla sin kultur, tradition och språk.Det fanns redan flera jugoslaviska föreningar i Stockholm, men alla uppfyllde inte Makedoniernas behov och krav. Det var och hände en del obehagliga och förödmjukande framträdanden gentemot oss makedonierna och allt detta ledde till att en liten grupp makedonier började fundera på att ta initiativet till att bilda en egen makedonisk förening. Tankar intensifierades i början av 80-talet, och särskilt 1982 då "Makedonska kulturdagar" hölls i Stockholm.

Efter långa kontakter med företrädarna för KIC (Jugoslaviska Kulturinformationscentret i Sverige), bildades först en initiativgrupp som förberedde alla nödvändiga handlingar och information för att sedan kalla till grundläggande föreningsmöte, den 3 februari 1983.

Ambassadör i SFR Jugoslavien - besöker föreningen

Mötet hölls i KIC: s lokaler och deltagarna var oväntat många. I en trevlig och verksam atmosfär valdes alla nödvändiga styrande organ, ett namn bestämdes och därmed förklarades den Makedoniska föreningen Dame Gruev Stockholm som ett befintligt organ för Makedonierna i Stor Stockholm. Liljana Ivkovska, senare Ristic, valdes enhälligt till föreningens första ordförande.

Upprättandet av den Makedoniska föreningen i Stockholm välkomnades och godkändes, inte bara av makedonarna i Stockholm och Sverige utan också av alla de, då existerande, jugoslaviska föreningarna. Ganska snart efter bildandet av föreningen blev medlem och en integrerande del av den Makedoniska samordningsnämnden (Makedonski koordinativen odbor) och därmed en del av den Jugoslaviska Riksförbundet i Sverige.

Föreningens första lokaler

Alla styrelseledamöter och många andra medlemmar, med stort intresse och allvar, var engagerade i föreningens arbete. Det anordnades danser, fester, sektioner bildades. Men för en normal och trivsam verksamhet, behövdes egna lokaler. Detta önskemål och behov förverkligades 1986 med inköpet av måttliga, men trivsamma lokaler i Stockholm.

Rummen är också ett roligt hörn för ungdomar

Med frivilliga insatser, både ekonomiska och fysiska, anpassades lokalerna till föreningens behov och var redo att ta in sina första aktiva medlemmar.

Trots att lokalerna var måttliga, men fullt av kärlek och entusiasm, var dem en plats där många kända artister från Makedonien och Jugoslavien, hade sina framträdanden. Många politiker, ambassadörer och vänner var gäster i lokalen.

Med dessa lokaler upplevde föreningen sina mest fruktbara år, vilket vi kommer att prata om i uppföljningen.


Kulturеn och bevarande av kulturella traditioner i fullt uttryck

Med själva bildandet av föreningen och valet av dessa styrande organ, det börjades med förverkligandet till det planerande i föreningens stadgan.

Några månader efter bildandet höll vi vår första fest. Våra gäster var medlemmar i KUD Ilinden från Bitola. En fest för minnet för oss alla.

Efter den här festen följde upp många fler andra,en del i egen regi och andra med gäster från hemlandet, tex, gruppen "Tavce Gravce", Blaga Petreska, Dragan Mijalkovski, Kaliopi, den stora gitarrvirtuosen, Vlatko Stefanovski, Petranka Kostadinova och många, många andra, mer eller mindre kända grupper och sångare.

Vänlig kväll i klubbens lokaler

”Drugarski večeri” var också något som medlemmarna begärde och tycte om. Klubbens lokaler, även om de var små, var en trevlig plats och sett att träffas och umgås .

Söndagarna var reserverade för folklorgruppen och för visning av makedonska långfilmer. Även här var besöket stort, alltid med minst 25-30 besökare.

På fredagar och lördagar var lokalerna öppna för andra aktiviteter och umgänge. Fotbollsspelare, schackspelare och andra träffades här för att ordna sin träningpass eller matcher vid vissa lokala eller regionala tävlingar.

Alla dessa aktiviteter bevisade att vi var redo med att börja organisera något större, något mer betydelsefullt.

Vid ett av styrelsens möten fattades ett beslut att vi söker organisationen av den Makedoniska kulturfestivalen, en traditionell manifestation av den Makedonska Samordningsnämnden.





För detta ändamål tillhandahöll vi en hall, och den hallen var den berömda BLÅHALEN, en hall där Nobelmiddagen hålls för alla Nobelpristaggare, tillsammans med kungafamiljen, samt kända personer från politiken och näringslivet.

Makedonska kulturfestivalen

Här i den här hallen, i Sveriges huvudstad, fick festivalen sin största bekräftelse. Förutom många artiklar i flera framstående svenska tidningar, fick festivalen också plats på ett program i Sveriges med 11 minuters visning.

Attentatet och mordet på premiärminister Olof Palme, som ägde rum bara tre månader före festivalen, var ett hinder och anledning till frånvaron av den redan inbjudna, hans majestät, kung Carl XVI Gustaf och hans fru, drottning Silvia.